Jag är så jäkla dålig på att prata om mina känslor och lätta hjärtat, så jag tänkte; varför inte skriva ner dem? Dessutom är jag även ganska risig på att förklara saker, men here we go...

Ända sen jag började på gymnasiet har jag fått ett annat perspektiv på mitt liv. Jag har sjukt mycket problem, en hel bunt med jobbiga jälva känslor som bara ligger och blir till ilska. Jag vet exakt varför det är såhär men jag vet bara inte hur jag ska bli av med dem. En annan sak jag har tänkt på är att jag är väldigt ensam, jag menar, jag har vänner och så men jag har svårt att få dem att stanna i mitt liv. Jag blir alltid lämnad ovetande, sårad och ensam. Och jag vet verkligen inte varför. Jag vet att jag inte är som alla andra, jag tänker annorlunda och det brukar vara till min fördel men det är väldigt många som stör sig på det och kritiserar mig.

Är så dålig på sånt här men jaa, det är en del av det jag känner och snart håller det inte längre... Kommer fan snart att gå sönder.